Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Glapp mellan svensk säkerhetspolitik och bilden av Sverige som alliansfritt

Nyhet: 2019-06-11

Svenskarnas starka bild av Sverige som en oberoende “god kraft” ger politiker möjlighet att förespråka militär alliansfrihet, samtidigt som samarbetet med Nato ökar. Men det ger en motsägelsefull bild av att det går att vara både alliansfri och samarbeta med militärallianser.

Stödet för Natomedlemskap har ökat i Sverige under senare år. Samtidigt är alliansfriheten och bilden av Sverige som ett neutralt land något som många svenskar värnar om. Detta är en omöjlig kombination, skriver tre forskare i artikeln Sweden and the issue of NATO membership: exploring a public opinion paradox, publicerad i tidskriften Defence Studies.

De tre forskarna, Joakim Berndtsson (Göteborgs universitet), Karl Ydén (Chalmers tekniska högskola) och Magnus Petersson (Forsvarets høgskole) menar att delar av förklaringen till paradoxen finns i hur säkerhetspolitisk retorik, beslut och handlingar färgas av både maktpolitiska och idealistiska idéer. Detta har gett en situation där regeringen fortfarande förespråkar svensk militär alliansfrihet, samtidigt som samarbetet med Nato ökar.

Knapp majoritet vill behålla svenska alliansfriheten

Enlig SOM-institutets undersökningar ökade stödet för ett svenskt Natomedlemskap under perioden 2012–2016. Under senare år har stödet minskat något igen, samtidigt som en stor andel svarande – 38 procent i SOM-mätningen från 2018 – anser att förslaget om svenskt Natomedlemskap är varken bra eller dåligt. På samma gång tycker en knapp majoritet (60 procent) av svenskarna att Sverige bör behålla den militära alliansfriheten. En fjärdedel av de svarande i SOM-undersökningen 2015 uttryckte stöd för både Natomedlemskap och militär alliansfrihet.

– Detta fångade vårt intresse. Vi ville söka svar bortom de enkla förklaringarna, alltså att det enbart skulle handla om ren okunskap eller ointresse. Vi tror istället att förklaringen bör sökas i Sveriges historiska förhållande till försvarsalliansen Nato, samt hur denna relation förändrats i perioden efter det kalla krigets slut, säger Joakim Berndtsson.

Under perioden av neutralitetspolitik var Sveriges mål att stå utanför stormaktskrig och vara en sorts buffert mellan supermakterna under det kalla kriget. Men under den här perioden fanns det också ett väsentligt militärpolitiskt samarbete med ”Västmakterna”, i första hand USA, Storbritannien, Danmark och Norge.

Från neutralitetspolitik till alliansfrihet

Efter kalla krigets slut övergav Sverige neutralitetspolitiken till förmån för den alltjämt rådande alliansfriheten. Neutraliteten är dock fortfarande en viktig del av bilden av Sverige, även om denna politik formellt övergetts.

– Efter det kalla kriget har Sveriges linje att bygga säkerhet tillsammans med andra inneburit ett närmande också till Nato. I utrikesdeklarationen finns numera en så kallad “solidaritetsförklaring” som innebär att Sverige ska ge stöd till andra EU-länder och nordiska länder (varav de flesta är Nato-länder) i händelse av kris och krig, och där man uttrycker förväntning om att ett sådant stöd också ska ges till Sverige, säger Joakim Berndtsson.

Det finns också flera formella samarbetsavtal där Sverige närmat sig Nato, framför allt genom att ingå i Natos Partnerskap för fred och delta i en rad FN-sanktionerade, Nato-ledda insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen.

– Bland Natos medlemsländer har Sverige tillsammans med Finland setts som ett av de partnerländer som är mest aktiva och samarbetsvilliga; många NATO-länder skulle – i informella sammanhang – till och med beskriva Sverige som mer värdefullt för Nato än flera av Natos medlemmar, säger Joakim Berndtsson.

Paradoxal svensk självbild

Samtidigt menar forskarna att den närmare relationen med Nato är svårförenad med den svenska självbilden av neutralitet, alliansfrihet och av att vara en global ”god kraft”. Svensk allmänhet har historiskt sett inte i första hand betraktat Nato som en ”god kraft”, utan snarare som en symbol för militarism, krigshetsande och kärnvapen.

Dessa tendenser har fortsatt i efterkrigstidens era, vilket har lett till en diskrepans mellan vad som görs i praktiken och hur svensk säkerhetspolitik beskrivs.

– I politiska sammanhang, då främst av regeringen, presenteras ett mycket nära och gradvis alltmer institutionaliserat samarbete med Nato som möjligt att kombinera med alliansfrihet. Detta menar vi bidrar till att skapa det till synes paradoxala förhållandet i svenska opinionen, att många tror att alliansfrihet och Natomedlemskap är förenligt, säger Joakim Berndtsson.

Detta i sin tur, menar forskarna, väcker frågor om hur svensk säkerhetspolitik förs och legitimeras. Och visar på ett behov att förändra och överföra en gammal självbild som en neutral oberoende ”god kraft” till en ny självbild som en alliansfri ”god kraft som samarbetar nära med en militär allians”.

Länk till digital publicering av artikeln: Sweden and the issue of NATO membership: exploring a public opinion

För mer information:
Docent Joakim Berndtsson, telefon: 031–786 5927, e-post: joakim.berndtsson@globalstudies.gu.se
 

Sweden and the issue of NATO membership: exploring a public opinion paradox är författad av Joakim Berndtsson, Karl Ydén och Magnus Peterson.

Joakim Berndtsson är docent och viceprefekt vid institutionen för globala studier, Göteborgs universitet. Hans forskningsområden är privatisering av krig och säkerhet, säkerhetsstudier, statsbyggnad, civil-militära förhållanden, krigens förändrade natur, FN:s fredsoperationer.

Karl Ydén, universitetslektor vid Chalmers tekniska högskola och Visiting Research Fellow vid King’s College London. Hans forskningsområden är organisations- och systemteori, ledningsarbete respektive civil-militära relationer.

Magnus Petersson är professor i modern historia vid Institutt for forsvarsstudier vid Forsvarets høgskole i Oslo och docent i historia vid Stockholms universitet. Hans forskningsområden är försvars- och säkerhetspolitik, militärteori och Nato.


AV:

Sidansvarig: Linda Genborg|Sidan uppdaterades: 2010-02-02
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?